Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Avtalslagen från år 1915 fyller i år 100 år. 100års-jubileet firas av Riksdagen sånär som på avtalslagens födelsedatum. Avtalslagen uppfattas av många på olika sätt och inte sällan benämns avtalslagen som en ruin. En slags obsolet författning som inte har någon verkan. Så är det givetvis inte. Avtalslagen ändrades i och för sig senast år 1976 då den s.k. oskälighetsklausulen inlemmades med den svenska avtalslagen. 36§ avtalslagen, den så kallade oskälighetsprincipen, gör oskäliga avtal ogiltiga. Bestämmelsen används i praktiken mest på konsumentområdet men har även bäring i näringsförhållanden och då särskilt vad avser småföretagare. I övrigt har den nu 100åriga avtalslagen inte sett några ändringar. i dagens ljus. Domstolarna utformar givetvis praxis men själva lagen är oförändrad rent formellt.
Avtal och andra rättshandlingar | Lojalitet kontra passivitet
Avtal ingås genom anbud och accept. Vilken acceptfrist som anbudstagaren har framgår av partsbruk eller sedvänja och kommer an på varan eller tjänstens karaktär. Rör anbudet ett parti frukt torde acceptfristen vara högst någon dag, rör anbudet ett fordon torde anbudsfristen vara något längre. I övrigt så ska man hjälpa sin affärspartner för att avtalsförhållandet eller samarbetet ska fungera friktionsfritt. Om du som företagaren exempelvis pga. passivitet har försuttit anbudsfristen kan du bli bunden av avtal mot din vilja. Det räcker långt att vara lojal och samarbetsvillig. Och för att undgå ansvar ska man som regel begära att bli befriad från sina förpliktelser.