Försäkringstekniken är avgörande för beräkningen av försäkringspreminen
Som försäkringstagare är det oftast svårt att räkna ut vad som är en rimlig premine för det försäkrade objektet. Försäkringsboalgen å sin sida använder försäkringstekniken för att beräkna sannolikhet för skada och därmed riskens storlek. Bolagen har de verktyg och den specialkunskap som krävs för detta och är också den starkare parten i avtalsförhållandet med försäkringstagaren. I mindre utsträckning mot större företag dock som anses kunna ta tillvara sina egna intressen.
Försäkringstagaren ska i första hand betala preminen. I andra hand följer en rad bindande biförpliktelser
Föräkringstagarens viktigaste åtagande enligt försäkringsavtalet är att betala premien för sin försäkring. Försäkringsbolagens åtagande är inte förutbestämt utan det föreligger endast en presumtion om att det så kallade försäkringsfallet ska inträffa. Bolagets motprestation kanske inte alls aktualiseras och det är även grunden för försäkringsprodukten, att det inte med säkerhet kan sägas om risken realiseras eller i varje fall inte när risken realiseras och det så kallade försäkringsfallet uppfylls. En säkerhet kring denna fråga skulle innebära höga försäkringspremier och oattraktiva försäkringar. Försäkringsbolagets huvudförpliktelse är givetvis att betala ut ersättning när försäkringsfallet inträffat. De ska också lämna information om för försäkringen viktiga förutsättningar och undantag.
Försäkringstagarens skyldigheter enligt försäkringsavtalet – Skyldighet att följa säkerhetsföreskrifter
Försäkringstagaren tecknar försäkringen som i första hand ofta upplevs som uttömmande i meningen att den täcker allt mellan himmel och jord. Det är långt ifrån sanningen och ofta blir försäkringstagaren varse detta väl när olycka inträffat och försäkringen ska tas i anspråk. För att försäkringsbolagen ska kunna beräkna sannolikheten för skada så har försäkringstagarens försatts med en tämligen vittgående upplysningsplikt som i sig aktualiserar en lojalitetsplikt gentemot försäkringsgivaren, dvs. försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget behöver alltså dessa uppgifter för att på ett relevant sätt kunna beräkna försäkringens kostnad och sannolikheten för skada i det individuella fallet. Upplysningsplikten innebär att försäkringstagaren ska upplysa försäkringsbolagen om de förhållanden som försäkringen tar sikte på. En viktig säkerhetsföreskrift är att försäkringstagaren inte utan vidare för öka risken för skada eller framkalla försäkringsfallet. Antingen genom grov oaktsamhet/vårdslöshet eller för att berika sig på försäkringen. Försäkringstagaren måste också uppge riktiga uppgifter i samband med skaderegleringen. Försöker försäkringstagaren på ett eller annat sätt vilseleda försäkringsbolagets så att de lider skada kan försäkringsersättningen som helhet nekas av bolaget. I regel görs en bedömning om försäkringstagarens oaktsamhet och i vilken grad den påverkat skadan och ersättningen sätts ned proportionellt i förhållande till det vållande som försäkringstagarens själv bidragit med.
Försäkringsjuristerna Stockholm AB © Alla rättigheter reserverade.