Försäkringstagaren eller den försäkrade

Den som skyddas av försäkringen är försäkringstagaren eller någon som på grund av sammanboende eller ett förmånstagarförordnande står som försäkringstagare i försäkringsbrevet. I regel är det försäkringstagaren själv som försäkringen avser. Försäkringstagaren är antingen en privatperson eller ett företag och delvis gäller olika regler för dessa grundade i parternas möjligheter att tillvarata sina intressen och föra en tillräcklig bevisning för att uppfylla beviskravet.

Bevisbörda, beviskrav och överviktsprincipen

Försäkringstagaren har bevisbördan för att försäkringsfall föreligger. Han har alltså bevisbördan för sitt påstående om försäkringsfall. Beviskravet är likaså högre satt om försäkringstagaren är en näringsidkare än om försäkringstagaren är en privatperson/konsument. I vissa undantagsfall kan domstolen välja sannolikhetsövervikt som betyder att minsta övervikt i sannolighet fäller domstolens avgörande. Är det istället försäkringsbolaget som påstår att du aktualiserat ett undantag i försäkringsvillkoren så ligger bevisbördan på dem för detta påstående.

Försäkringstagarens beviskrav för försäkringsfallet

Försäkringstagaren har, som sagts, bevisbördan för sitt påstående om att försäkringsfall har inträffat. Huvudprincipen är att försäkringstagaren ska göra det mer antagligt att försäkringsfall har inträffat än att så inte skulke vara fallet. Beviskravet mer antagligt är det lägre beviskravet. Detta mer underlättad bevisbörda gäller i första hand kosumenter. En näringsidkare ska göra det klart mer sannolikt att försäkringsfall föreligger. Båda dessa bevislättnadsregler kan sättas i förhållande till utgångspunken som är att man ska styrka sitt påstående för att uppfylla sin bevisbörda. Men inom försäkringsrätten har det allstå uppstått underlättande bevisregler i praxis vid styrkande av försäkringsfallet.

En helhetsbedömning av samtliga omständigheter

Vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter ska det göras mer antagligt av försäkringatagaren att försäkringsfall föreligger än att så skulke vara motsatsen. Beviskravet har balanserats upp genom det faktum att det är svårt – NJA 1984 s. 501 I-II, RH 2010:86 – att föra full bevisning om att en bil tagits och brukats olovligen.