Försäkringsbolaget har få skyldigheter – Informationsplikten är en av de mest viktiga

Försäkringsbolaget har få skyldigheter gentemot sina kunder. Kundera, försäkringstagarna, betalar en försäkringspremie mot att försäkringsbolaget tar en presumtiv risk för att någonting ska hända den försäkrades – kan även vara andra än försäkringstagaren – egemdom, verksamhet, liv, hälsa osv. Risken ska stå i proportion till sannolikheten för skada och beräknas på ett tämligen komplicerat sätt för gemeneman. Försäkringsbolagen har inte sällan heller krångliga och om inte otydliga så tvetydliga villkor som man som försäkringstagaren väldigt sällan får vara med och säga någonting om. Vissa riskmoment kan försäkringstagaren ta bort mot en sänkt försäkringspremie. Försäkringstagaren kan även i vissa fall välja att betala högra premie mot en lägre självrisk.

Varför är försäkringsbolagets skyldigheter få? Ovisshet kring den försäkrade risken…

Om man jämför själva försäkringsavtalet så är det knappast jämlikt i någon vanlig mening. Det är försäkringsbolaget själva som valt vilken produkt de vill försäkra, de har egenmäktligt författatat försäkringsvillkoren för att inte gå i förlust utan göra vinst, de är sakmässigt överlägsna konsumenter och mindre företag utan juridisk expertis inom området – vilket är det glest med. Bolaget har många jurister på sin sida och stor kassa att processa för. Själva prestationen försäkringsbolaget ska göra är inte absolut utan endast som nämnts presumtiv. Det får med andra ord bara finnas en risk för att det så kallade försäkringsfallet inträffar. Vid livförsäkringen gäller ju något annat och där ska det i varje fall råda ovisshet när försäkringen tas i anspråk. Ovisshetsprincipen är viktig för försäkringsbolagets affärsmässiga verksamhet och skulle det inte råda någon ovisshet kring försäkringsfallet så skulle det vara oskäligt dyrt om man med säkerhet visste att försäkringsfallet skulle inräffa någon gång. I förekommande fall skulle risken minst vara tvungen att kostnadsmässigt lika i paritet med kostnaderna för skadan. Då har man inte räknat med de administrativa kostnaderna.

Vilka skyldigheter har försäkringsbolagen? Försäkringsersättning, skadestånd m.m.?

Försäkringsbolagets viktigaste skyldighet – eller förpliktelse – enligt försäkringsavtalet och försäkringsavtalslagen är att betala ut försäkringsersättning när det så kallade försäkringsfallet inträffar. Den risk försäkringstagaren låtit försäkringsbolaget ta genetemot att försäkringstagaren betalar försäkringsbolaget en försäkringspremie. Risken för försäkringsfallet får inte vara reell som ovan nämnts utan endast premumtiv. Anser försäkringsbolaget att försäkringstagaren uppfyllt sin del av avtalet ska bolaget betala ut försäkringsbeloppet som anges i försäkringsbrevet om inte annat överenskommits mellan parterns.

Informationsplikten kan få civilrättsliga konsekvenser vid sidan av de mer vanliga marknadsmässiga straff bolagen ådrar sig

Försäkringsavtalet har en speciell karaktär. Man ingår som regel avtalet i princip som vilket annat genom anbud och accept men gången vid exempelvis avtalsbrott skiljer sig markant och även i det fall man inte lämnat fullständiga eller uppriktiga uppfifter. Vilken kan utesluta ersättningen från försäkringsbolaget. Det vanliga är att försäkringsbolaget av Marknadsdomstolen åläggs att informera om undantag som kan ha betydelse för försäkringstagarens val av försäkrings för att nämna ett exempel. Försäkringsbolagets informationsplikt för vittgående och kan även få civilrättsliga konsekvenser när bolagen glömmer att informera försäkringstagaren om ett undantag i försäkringen som inskränker försäkringstagarens försäkringsskydd. Ta ett påhittat exempel där försäkringsbolaget väljer att teckna en inbrottsförsäkring med en konsument och i sina säkerhetsföreskrifter – i försäkringsvillkoren – inte skriver att försäkringstagaren måste regla sina fönster. Får försäkringstagaren sedan inbrott med en gärningsman som tagit sig in genom ett oreglat fönster kan inte heller försäkringsbolaget använda inskränkningen mot försäkringstagaren. Hade försäkringstagaren istället glömt att exempelvis låsa sin dörr och detta stått i försäkringsvillkoren som en säkerhetsföreskrift så hade bolaget sluppit ansvar. Har försäkringsbolaget glömt att informera om ett viktigt undantag för de alltså inte använda det och måste betala ut försäkringsersättning trots att kanske försäkringstagaren varit oaktsam under andra villkor.

All offentlig makt utgår från folket – demokrati- och folksuveränitetsprincipen.

All offentlig makt utgår från Sveriges folk som genom sin förlängda arm som ska vara de förtroendevalda i regering och riksdag. Där beslut och lagar fattas. I Sverige har makten traditionellt sett legat hos riksdagen, den lagstiftande makten medan regeringen, den verkställande makten, beslutar om förordningar med mera samt domstolarna, den dömande makten. Domstolarna kan pröva både lagstridiga beslut och lagar genom förhandsgranksning av lagar genom Lagrådet, eller efterhands-granskning av redan fattade lagar genom det numera slopade uppenbarhets-rekvisitet i regeringsformen. På tiden politikermakten var som störst var lagar tvungna att vara uppenbart grundlagsstridiga för att kunna prövas av domstol. Nu har det som sagt gjort mycket enklare att pröva  en lag som anses kunna strida mot grundlagen.

Maktdelningen i USA – Checks and balances

I USA finns en tydlig maktdelning som utkristalliserades efter den amerikanska revolutionen a lá Montesquieus klassiska maktdelningslära i tre delar mellan  kongressen, presidenten och USA:s högsta domstol. Montesquieus maktdelninglära var egentligen en förfinad version av den maktdelningsteori som John Locke hade börjat filosofera kring 200 år tidigare. Även om Locke riktade in sig mot lagstiftningsmakten så var principerna desamma.  Montesquieus liksom Locke menade att om all makt samlas i en hand som tenderar den, och kommer har historiskt även visat att så är fallet, att missbrukas. Godtyckligt och nyckfullt maktutövande hör inte hemma i en modern demokrati. Tillbaka till USA:s maktdelning så håller de tre makterna koll på varandras förehavanden genom checks and balances och på så sätt uppnås ett mått av rättssäkerhet. I vissa fall finns även veto från exempelvis presidenten som kan sätta stop på de andra makternas beslutsfattande och vice versa.

Montesquieu vs Rousseau – Maktdelningsprincipen vs folksuveräniteten

Den franska revolutionens bakvatten gav styrning åt den svenska demokratin under 1900-talet, som i Rousseaus anda, till skillnad från USA, fick en start tilltro till den av folket valda makten. Någon begränsning av denna makt tycktes inte behövas. Då ska man ha i åtanke att Rousseaus hemvist Schweiz måhända var mer homogent än dagens samhälle är att att den allmänna viljan, la volonte general, kan ha fungerat på den tiden. Den allmänna viljan torde idag vara mångt mer nyanserad än på Rousseaus tid med flera olika grupper av människor och minoriteter. Vad gäller den enskildes rättigheter, som först aktualiserades av Voltaire, lämnar dock inte Rousseaus något skydd att tala om utan kollektivet är det som enligt honom ska styra. 

Grundlagen förändras i Sverige och politikerna mister makt

Först år 2010 i Sverige fick vi en maktdelning att tala om. Tidigare hade makten varit koncentrerad till regering och riksdag och politikerna fattade alla beslut utan någon direkt motståndare. En reformerad grundlag, som förarbetena till förändringarna hette, kanske är något att ta i även om flera delar av lagen ändrats och moderniserats. Språket har i tillägg gjorts könsneutralt.

Konstitutionen stärker domstolarna och juristernas ställning 

Lagrådets ställning stärktes genom att laggranskningen gjordes obligatorisk i frågan om potentiellt grundlagsstridiga lagar. Rättsskipningen skildes från förvaltningen som var för sig fick ett eget kapitel i regeringsformen. En ur rättssäkerhetssynpunkt väl avvägd bestämmelse som kanske med facit i hand kunde kommit tidigare. 

EU-inträdet och vertikal maktdelning – Mänskliga rättigheter

Idag bygger ca 85% eller mer av vår lagstiftning på EU-direktiv. Dessutom görs många beslut i EU ganska långt ifrån där besluten ska gälla. Även här finns principer som styr där bland annat beslut ska centraliseras men ändå hållas så nära beslutsobjektet som möjligt. 

Europakonventionen och EU-rätten 

Europakonventionen om mänskliga rättigheter inlemmades några år tidigare i svenska lag. Det gäller likaså i likhet med svensk rätt EU-rätten har sedan några år öppnat upp möjligheterna för enskilda att klandra stat för brott mot EU-reglerna där bland annat det kända systembolagsfallet kan nämnas där en näringsidkare i Södra Sverige började sälja alkoholhaltiga drycker i sin livsmedelaffär för att på så sätt häva eller i varje fall sätta sig emot statens alkoholmonopol. Även denna inskränkning av svensk rätt ska nämnas i förbigående.

Den svenska rätten – lag och rätt, konstitutionen och grundlagen i förändring  

Den nya grundlagen, om man får kalla den så, går ifrån Rousseaus allmänvilja och oinskränkt folkstyre mot maktdelning i den form som Montesquieu förespråkade. Den svenska rätten genomgick en renässans med vedertagna principer som nu blev obsoleta. Dessutom fick politikerna se sig förbisprungna av domstolarna. Belysande exempel på detta är när Barsebäckbeslutet lades på is samt Norra länken i Stockholm. Beslut som hade fattas av politiker men som fick se sig överkörda av domstolarnas nya hållning. Åter ska EU nämnas som en orsak och de s.k. förhandsprövningarna som svenska och andra domstolar låter göra i det fall en lag anses tveksam ur ett grundlagsperspektiv. 

Lagrådet – Föreslagna lagars förenlighet med grundlagen 

Lagrådets granskning av föreslagna lagar fick, som ovan nämnts, en obligatorisk form i regeringsformens kap. 8, där samtliga lagar som kunde anses strida mot grundlagen ”ska” prövas från det tidigare ”bör” prövas. 

Domstolarna och förvaltningen 

Domstolarna och förvaltningen – rättskipning och regeringens beslutsfattande och administration – hade tidigare behandlats i samma avdelning i regeringsformen. Nu fick, med all rätta, domstolarna ett eget kapitel, kap. 11 RF, i regeringsformen. Även förvaltningen fick ett eget kapitel, kap. 12 RF. Domstolarna och förvaltningsmyndigheterna fick även fortfarande behålla sin normprövningskompetens (kap. 11:14 RF och Kap. 12:10 RF).

Lagprövningen – Den kanske viktigaste ändringen 

Att en förskjutning av makten skett i samband med ändringarna är tydligt. Lagprövningen liksom förvaltningsmyndighetenas normprövningsrätt mot icke-konstitutionella lagar och förordningar poängterades genom distinktionen och samtidigt gjordes det enklare att pröva just dessa lagar och förordningen genom att det s.k. uppenbarhetsrekvisitet togs bort ur både norm- och lagprövningsinstitutet. Lagprövningen härstammer från USA och det kända rättsfallet Madisos vs Marbury från år 1803. Där konstututuonen sattes på prov på allvar.  Det var första gången en lag ansågs grundlagsstridig. Madison vann fallet när högsta domstolen angåg begärningarna av Marbury grundlagstridiga.

Gäller fortfarande den traditionella dekomrkatiprincipen att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”?

All offentlig makt utgår från folket? Rekvisitet i regeringsformens portalparagraf – 1 kap. 1 § RF – har idag fått flera begränsningar vilket gör att man kan ifrågasätta om en ändring inte bör komma till stånd med den nya grundlagsändringarna i åtanke. Genom att både laggranskning och lagprövning kan ändra beslut och lagar som redan fattats av det folkvalda parlamentet, exempelvis för att skydda en minoritet mot en majoritet, vilket gör att folkviljan inte är oinskränkt längre och att majoritetens beslut kan ändras i på flera sätt. Politikernas beslut som tidigare var orubbliga har blivit belamrade med juridiska korrektiv mot grundlagsstridighet och framför allt godtyckligt och nyckfullt maktutövande. 

En omdefinition av grundlagen, regeringsformen, skulle rättare låta: ”All offentlig makt i Sverige utgår från riksdag, regering och domstolar.” Demokratiprincipen har fått en ny dimension för att skydda makten från missbruk. All offentlig makt utgår i och för sig från folket, men domstolarna har den yttersta makten i sin hand.