Försäkringsavtal skiljer sig från övriga avtal. Försäkringsavtal hänvisar normalt till en bilaga, som i sig blir bindande utan att försäkringstagaren någonsin läst villkoren som hänvisar till. Ett försäkringsavtal skulle bli en mycket tungrodd läsning om man inte gjorde villkorssammanfattningar som man hänvisar till i själva huvudavtalet. Ofta försäkringsbrevet. I försäkringsbrevet står vilken omfattning försäkringen har och de viktigaste undantagen från försäkringen måste också meddelas i detta brev till försäkringstagaren. Av skäl som ovan nämnts hänvisar därför ofta försäkringsbolagen till villkor som man kanske i sig inte skulle ha godkänt om man kände till dem. Oftast blir men heller inte varse dem förs än frågan ställts på sin spets och då är det för sent att göra någonting.

Inkorporering av avtalsvillkor – En tydlig hänvisning räcker enligt Högsta domstolen

Högsta domstolen har avgjort en liknande fråga där man uttalar sig om gången vid avtalshänvisningar. HD menar att man bör bifoga de avtalsvillkor man hänvisar, men att detta inte är en nödvändighet och en tydlig hänvisning till villkoren till räcker i sig (NJA 1975 s. 545). Inom försäkringsavtalsslagen ska försäkringstagaren informeras om viktiga undantag från försäkringsskyddet. På samma sätt ska betungande villkor särskilt poängteras (NJA 1979 s. 401). Man ska alltså försöka samarbeta på avtalsområdet så att det inte skapas friktion i avtalsförhållandet. Det ska inte heller gå att använda hänvisningsinstitutet för att undanhålla information eller skaffa sig andra fördelar framför en ovetande samarbetspartner.