Vare sig du är försäkringstagare i rollen som konsument med exempelvis en personförsäkring eller om du är en företagare med en allmän företagsförsäkring eller i övrigt så är premiebetalningen den viktigaste skyldigheten. Har premiebetalningen förfallit och ävenså försäkringsskyddet på grund därav när skada inträffar så ersätts heller inte skadan. Denna regel har endast i konsumentförsäkringspraxis förbisetts ett fåtal gånger i en förmodad tycka-synd-om-mentalitet i dömandet. Den slutsatsen kan dras då bevisbördan för försäkringsfallet bara genom den uteblivna premiebetalningen och försäkringens uppsägning inte kan uppfyllas. Vid sidan av premiebetalningen finns en rad bi-förpliktelser som om de inte beaktas kan innebära att försäkringstagaren blir helt utan ersättning. En viktig princip är att försäkringstagaren inte för öka risken för fara – fareökning – så att försäkringsbolagets beräkningskalkyl av skadans sannolikhet snedvrids.

Företagare vs konsument

Konsekvensen av att du som försäkringstagare bryter mot förpliktelserna i försäkringsavtalet skiljer sig väsentligt åt beroende på om du är konsument eller företagare. Företagsförsäkringen är dispositiv och försäkringsbolaget ser mycket hårdare på en näringsidkares åsidosättande av förpliktelserna enligt försäkringsavtalet. Som konsument kan man ofta komma undan med blotta förskräckelsen med ersättning från försäkringen trots att man förbisett en bi-förpliktelse. Som företagare kan man inte förvänta sig denna milda behandling och man anses kunna tillvarata sina intressen själv.

Behöver man en drulleförsäkring som komplement hemförsäkringen? Att svar på denna fråga är lite delikat och det nedanstående ska inte förstås som någon rådgivning utan hamnar snarare i det rättsvetenskapliga området möjligen med punkter besläktade till andra faktorer. Om man ser till det hela negativt och kontrollerar hur många av försäkringsbolagens sakkunniga, däribland juristerna, som torde vara de som är mest bevandrade i riskerna och vid sidan av den vanliga hemförsäkringen har tecknat ett drulletillägg så blir räkningen låg. Det är alltså inte många som teckar denna tilläggsförsäkring. Därmed inte sagt att inte alla behöver den. Man beräknar att ca 5 % av det svenska försäkringskollektivet de facto någon gång kommer att ta sin tilläggsförsäkrings i anspråk. Just denna skara kan till och med komma att behöva använda drulleförsäkringen flera gånger. Skaran tillhör den 5%-iga skara av olycksfåglar som tillsammans med ytterligare en försäkringstagarkategori står för de flesta olyckor / skador och i princip belastar försäkringskollektivskassan.

Ska man teckna ett drulletillägg till sin hemförsäkring?

Om man själv vet med sig att man kanske tillhör denna lite mer olycksdrabbade försäkringstagarskara eller i varje fall kan röra sig i periferin så kan det vara bra att ha en tilläggsförsäkring som täcker även händelser som inte är så vanliga och egentligen endast just berör bara ett antal få. Då kan man för säkerhets skull teckna en drulleförsäkring. Men för de allra flesta räcker en vanlig hemförsäkring som i sig täcker de allra flesta skadehändelser som drabbar kollektivet såsom bränder, vattenskador (av viss karaktär), egendomskador som stöld och inbrott m.m. De mer vanligt förekommande skadorna. Förutsättningen för  tillägget är att händelsen som leder fram till skadan ska vara plötslig och oförutsägbar – och därmed inte förutsebar – vilket inskränker skyddet en hel del. Skador som man kunnat förutse och/eller som under lång tid skadat egendomen såsom mindre läckage täcks därmed inte heller genom drulleförsäkringen. Är det stor risk för en skadas realiserande kan man redan av den fingervisningen dra slutsatsen att händelsen inte täcks av försäkringen och om det gör det så är självrisken förmodligen anpassad därefter. Drulleförsäkring är till för den som vet med dig att du är lite klantigare än gemena man/kvinna. I andra fall torde hemförsäkringen räcka fullgott.

Ett avtal har för det mesta en klausul som tar sikte på hur tvist med anledning av det upprättade avtalet ska avgöras. Det vanligaste är kanske att parterna som ingått avtalet avgör frågan mellan sig utan att man tar till tvisteförfarandet. Men när överenskommelserna inte längre fungerar så tittar man till tvistemålsklausulen i avtalet. Har man inte avtalet om tvistemålsbestämmelser i avtalet så avgörs detta av gällande rätt och allmänna rättsprinciper.

Tvistemål aktualiseras bland annat när någon begått avtalsbrott

När man inom ett avtal inte längre kommer överens om en bestämmelse eller om endera parten begått avtalsbrott eller sagt upp avtalet på felaktigt vis så använder man tvistemålsklausulen i avtalet för att lösa tvisten eller tolka bestämmelserna i avtalet. Tvistemålsklausulen ska ange tvisteförfarandet till form och säte. Vanligen är det parternas hemvist som avgör sätet för tvisten. Om inget avtalats är det som regel svarandens hemvist som ska vara säte för tvistens avgörande.

Allmän domstol eller skiljenämnd – Kan bli en dyrlärd läxa

Det vanliga är att man använder allmän domstol där avtalet signeras som får utgöra tvisteinstitut och säte. Det innebär att det blir tingsrätten som avgör en tvist i exempelvis ett näringsförhållande mellan två parter där man inte kommer överens om innehållet i avtalet. Väljer man allmän domstol (tingsrätt) som tvisteinstitut så är det vanligen en stämningsavgift på numera 2.800 kronor som ska betalas till domstolen. När det gäller skiljedomstol och avgörande av skiljemän så är det helt andra summor som gäller.

Skiljedomsinstitut kan kosta mycket pengar | Den ekonomiskt svagare partens förfördelas

Skiljedomsinstitut, oavsett om det gäller Stockholms handelskammares Skiljedomsinstitut eller tvist genom skiljemän via ett s.k. ad hoc-förhållande, är en kostsam process och måste betalas i förskott. Man kan välja en eller flera skiljemän. Tre är vanligare vid mer svårlösta och komplicerade frågor och kostader därefter. Eftersom man måste erlägga förskott för en tvist med belopp som med tre skiljemän i varje fall torde uppstiga ett par hundratusen kronor per skiljeman, så måste man inte bara vara säker på att vinna tvisten, man måste också ställa säkerhet och kanske även sin personliga ekonomi i risk.

Parter som är vana att processa använder oskäliga avtalsvillkor som inte kan bestridas eller invändas mot med framgång

Parter som är vana att tvista såsom exempelvis byggföretag som äger stora entreprenader med huvudansvaret för hela kedjan kan hållas som exempel. Här är man van att processa och har även en processkassa och duktiga advokater som gång på gång är i rätten och i princip bestrider olika ansvarsfrågor. Redan när man upprättade avtalet, vilket större bolag gör själva genom de advokatfirmor som de använder, valde man att säkra upp sig mot tvistesugna samarbetspartners. Detta genom att använda skiljedomsklausulen i avtalet.  Vägrar man sedan att själv när man blir stämd att betala hälften av skiljekostnaden, blir det käranden som måste betala även denna.

Näringsidkare kan ingå oskäliga avtal utan att de per automatik blir oskäliga

Som näringsidkare har man från lagstiftarens håll tänkt att man ska kunna konkurrera om attraktiva uppdrag genom att ingå avtal som kan verka oskäliga. Många entreprenörer och leverantörer har inte något val utan att ingå ett avtal, som i detta fall avser tvisteklausulen, som när saker ställs på sin spets är så pass oskäliga att den klagande parten inte har möjlighet att klaga. Utan istället får lägga ner sina krav för att förhindra en konkurs. Som storföretag är man mycket medvetna om detta dilemma för småföretagare, vilket också kanske kan ses om en anledning till varför de så frekvent brukas även i avtalsförhållanden som inte kräver bestämmelsen. I många fall har dock båda parter betalningskapacitet att erlägga sin del av kostnaden för skiljeförfarandet, vilket syftar till att få parterna att förlikas. Det går som regel inte att överklaga en dom i ett skiljeförfarande.

Vare sig du är försäkringstagare i rollen som konsument med exempelvis en personförsäkring eller om du är en företagare med en allmän företagsförsäkring eller i övrigt så är premiebetalningen den viktigaste skyldigheten. Har premiebetalningen förfallit och ävenså försäkringsskyddet på grund därav när skada inträffar så ersätts heller inte skadan. Denna regel har endast i konsumentförsäkringspraxis förbisetts ett fåtal gånger i en förmodad tycka-synd-om-mentalitet i dömandet. Den slutsatsen kan dras då bevisbördan för försäkringsfallet bara genom den uteblivna premiebetalningen och försäkringens uppsägning inte kan uppfyllas. Vid sidan av premiebetalningen finns en rad bi-förpliktelser som om de inte beaktas kan innebära att försäkringstagaren blir helt utan ersättning. En viktig princip är att försäkringstagaren inte för öka risken för fara – fareökning – så att försäkringsbolagets beräkningskalkyl av skadans sannolikhet snedvrids.

Företagare vs konsument

Konsekvensen av att du som försäkringstagare bryter mot förpliktelserna i försäkringsavtalet skiljer sig väsentligt åt beroende på om du är konsument eller företagare. Företagsförsäkringen är dispositiv och försäkringsbolaget ser mycket hårdare på en näringsidkares åsidosättande av förpliktelserna enligt försäkringsavtalet. Som konsument kan man ofta komma undan med blotta förskräckelsen med ersättning från försäkringen trots att man förbisett en bi-förpliktelse. Som företagare kan man inte förvänta sig denna milda behandling och man anses kunna tillvarata sina intressen själv.

Lagen om anställningsskydd (LAS) har traditionellt sett varit på arbetstagarens sida. Med arbetsgivarens principiella ledningsrätt mittemellan. Med ett starkt anställningsskydd på arbetsmarknaden kommer både fördelar och nackdelar. Med ett starkt anställningsskydd så sitter man säkert på sitt arbete och behöver inte oroa sig för att bli av med jobbet ens vid misskötsamhet. Misskötsamheten ska vara medveten och återkommande. Vidare så åsitter man med LAS i ryggen säkerhet även vid arbetsbristsituationer m.m. där arbetsgivaren bland annat måste beakta sist in, först ut-principen, dvs. turordningsreglerna i LAS. Som arbetsgivare har du dessutom mycket formalia som ska bli rätt vid ett företagande av den makt man besitter över arbetstagaren. Vid formfel så aktualiseras skadestånd liksom vid osakliga uppsägningar.

Finns nackdelar med ett hårt anställningsskydd

Det finns även nackdelar med ett starkt anställnignsskydd. Arbetsmarknaden blir tämligen stillastående eftersom arbetstagare sällan byter arbete och riskerar att hamna på fel arbete där man inte passar. Skulle man luckra upp anställningsskyddet skulle omsättningen på arbetsmarknaden bli bättre och mer specialiserad eftersom rätt man skulle hamna på rätt arbete förr eller senare. Ett exempel på där anställningsskyddet är svagt men fungerar är Storbritannien och USA där det är mycket enkelt att säga upp arbetstagare även efter längre anställning.